Hej hej!

Vet inte vart detta inlägg kommer leda och vet inte heller om ni kommer förstå någonting då det är så himla mycket tankar som irrar runt i mitt huvud just nu. 

Men förhoppningvis förstår ni.

Idag efter sista lektionen hade jag och två kompisar till mig en lång pratstund om varför allt ska vara på ett visst sätt och vilka "man ska vara med" för att synas och att man kan bli illa omtyckt om man inte är si eller så eller om man inte tycker om en viss musikstil eller en viss sorts film eller whatever. 

Vi pratade om alla berg och dalar man måste gå igenom dessa år och att man inte alltid orkar med allt och det känns som man bara vill lägga sig ned och sova i  3 år. Alla motgånger och framgångar man möter och hur man ska hantera allt.

Det händer så galet mycket så man ibland inte vet vart man ska ta vägen. Man vill uppfylla vissa krav men ändå vara sig själv. Man vill bli omtyckt och populär men ändå kunna gå sin egen väg. 

Nu för tiden måste man offra vissa saker för att hålla ihop andra. Och ibland är det svårt att avgör vad man ska hålla kvar vid och vad man ska släppa. 

Ska jag följa min dröm och riskera att förlora en nära vän? Eller ska jag hålla kvar min vän och se min dröm försvinna ur mina händer som vatten som rinner igenom en sil?

Ja vad?

Vi skulle kunnat prata i evigheter, för det finns så otroligt mycket att prata om när det gäller ideal och vänskap och drömmar och framtiden. Det finns så mycket man kan förlora om man väljer det ena framför det andra och vad och hur mycket man kan behöva gå igenom om man "inte passar in" etc. 

Att man måste uppfylla samhällets krav och om man inte gör det är man ingen. 

Jag menar samhällets ideal och fördommar är ju sjuka? 

Liksom om du är reserverad och tyst så är du emo och om du är öppen och uttryckande så söker du efter uppmärksamhet? Ger du inte komplimanger till dig själv är du bara ute efter komplimanger. Men när du väl ger dig själv en komplimang så är du självgod och självisk. Är du unik så är du konstig men är du "normal" så är du tråkig. 

Liksom wtf? På riktigt? 

Det är sååååå svårt att hitta oss själva i en värld så centrerad kring samhällets perfektion, när det egentligen är alla våra "fel" och "brister" som gör oss perfekta. Och vissa människor förlorar sig själva i sökandet efter nån annans perfektion.

Och det som är riktigt jobbigt är det att det är vi, alla vi som har levt ett tag med dessa fördomar och ideal, som har skapat dessa "krav" som vi har. 

Så ni alla som bara klagar på att samhället är sjukt och att vi måste förändra det, förändra era egna tankar om ni inte redan har gjort det om ni vill ha en förändring. För det är där det startar- i varje enskild individs huvud och samvete. 

Hejhej!

Tänkte bara slänga upp ett inlägg om dagen idag. Det blir kort.

Alltså riktigt kort. 

Imorse åkte jag och Jossan till Farsta C och myste. Det enda jag köpte var en smoothie på naked juice bar. Men, så lyckad som Jossan kan vara, så råkade on ha sönder min mugg och det började läcka över allt och alla. Men i panik-garvattacken fick vi smartaste idéen. 

Tejp.

Så Jossan fick spendera 44kr på dubbelhäftande tejp på Panduro. 

God that saved my day.

Efter det bar det iväg till Nacka och kolla på (mycket asgrymma) brorsan som skulle spela match. 

Helt osammanhängande inlägg men det rullar.

Hej!

Sitter på tunnelbanan påväg till stallet och tänkte slänga upp ett litet inlägg. Mest om vad som är på G i stallet denna vecka och om ridlektionen igår :)

Idag är det knoppkurs kl 14.00 med mig och Sara. Det ska bli superkul och ni som vill lära er att knoppa bör defenitivt komma till stallet idag och knoppa med oss! 

Imorgon torsdag skulle vi ha haft pulkaåkning och korvgrillning, men eftersom att snön inte finns kvar så är det inställt. 

På fredag ska vi i USEK ha avslutningslunch för Sara då hon ska flytta tillbaka ned till Småland, kommer sakna henne jättemycket. Hon är nog den mest engagerade fritidsledaren vi har haft sen Sandra slutade. 

Vid kl2 på fredag är det sedan filmmys med massa gott att äta. Så kom alla barn i stallet!

Igår var det chokladbollsrace. Det bakades jättegoda chokladbollar som vi sedan åt upp medans vi lekte lekar. Dem som blev över gav vi till personalen som tack för allt dem hjälper oss med. 

På kvällen red jag Cocos (vilket jag aldrig gjort tidigare), men det var kul! Hon var en riktigt trevlig häst med positiv energi, så jag är nöjd med igår! Dock hade hon typ största steget någonsin kändes det som. 

men det var kul! 

Har bestämt träff med Emma här i centrum så sitter och väntar på henne vid bussarna. 

Älskar att solen skiner, det typ gör min dag!

Igår frågade min kompis mig vad jag skulle vilja göra i livet. När skolan är avklarad och man springer runt som en förvirrad liten student någonstans i landet. Och sen efter det. När förvirringen är slut. 

Självklart svarar jag dem där cheesy grejerna som alla i min ålder förväntas svara. 

Att man vill ha ett bra jobb, en mysig liten familj, ett fint litet hus någonstans gärna med utsikt över vatten etc.

Men när jag frågade samma fråga tillbaka och hon berättade sin verkliga drömmar, insåg jag att det finns så mycket jag skulle missa om jag bara skulle göra alla dem där standard grejerna som jag förväntades säga att jag ville göra. 

Så hon fick mig att tänka på vad jag egentligen vill göra. Och jag vill resa. 

Resa bort i från Sverige och alla människor jag känner här. Bara packa alla nödvändiga grejor och sen åka härifrån ut i världen. Bara för att leva. 

Jag är trött på den kalla vita snön vi har på vinterna, eller alla färgglada vårblommor som börjar blomma bland gruset man strör på vägarna under vintern så inte folk ska ramla. Jag är trött på att frysa tårna av mig vid första sommardoppet. Eller bli blöt om fötterna när man klampar igenom vattenpölarna på hösten. Jag har gjort det tillräckligt många gånger redan. 

Och jag vill göra något nytt. 

Jag vill se och uppleva nya kulturer. Jag vill bada i nya hav. Jag vill se allt från Afrikas savanner till Empire state building i New York. Jag vill gå över stränderna i Bali och bada i dess alldeles grönblåa vatten. Äta god mat och träffa nya underbara människor. Jag vill höra om deras liv och se saker från nya perspektiv. 

Jag vill veta hur det luktar på torgen i Italien, och jag vill se stjärnorna från Amsterdam. 

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. Så många platser jag skulle vilja se. Men vart är jag?

I en lägenhet i en förort utanför Stockholm. 

Men nån gång ska jag resa härifrån. Jag ska se stjärnorna från en annan stad, jag ska veta hur det känns att gå över gatorna i London. Jag ska se hur himlen ser ut på kvällen i Madrid och hur vattnet smakar i Amerika.

Jag ska iväg, förr eller senare. Och ja jag vet att det bara är en dröm, men ingen dröm är för stor.

Martin Luther King höll sig fast vid sin dröm.

Och jag ska defenitivt hålla mig fast vid min.