Igår frågade min kompis mig vad jag skulle vilja göra i livet. När skolan är avklarad och man springer runt som en förvirrad liten student någonstans i landet. Och sen efter det. När förvirringen är slut. 

Självklart svarar jag dem där cheesy grejerna som alla i min ålder förväntas svara. 

Att man vill ha ett bra jobb, en mysig liten familj, ett fint litet hus någonstans gärna med utsikt över vatten etc.

Men när jag frågade samma fråga tillbaka och hon berättade sin verkliga drömmar, insåg jag att det finns så mycket jag skulle missa om jag bara skulle göra alla dem där standard grejerna som jag förväntades säga att jag ville göra. 

Så hon fick mig att tänka på vad jag egentligen vill göra. Och jag vill resa. 

Resa bort i från Sverige och alla människor jag känner här. Bara packa alla nödvändiga grejor och sen åka härifrån ut i världen. Bara för att leva. 

Jag är trött på den kalla vita snön vi har på vinterna, eller alla färgglada vårblommor som börjar blomma bland gruset man strör på vägarna under vintern så inte folk ska ramla. Jag är trött på att frysa tårna av mig vid första sommardoppet. Eller bli blöt om fötterna när man klampar igenom vattenpölarna på hösten. Jag har gjort det tillräckligt många gånger redan. 

Och jag vill göra något nytt. 

Jag vill se och uppleva nya kulturer. Jag vill bada i nya hav. Jag vill se allt från Afrikas savanner till Empire state building i New York. Jag vill gå över stränderna i Bali och bada i dess alldeles grönblåa vatten. Äta god mat och träffa nya underbara människor. Jag vill höra om deras liv och se saker från nya perspektiv. 

Jag vill veta hur det luktar på torgen i Italien, och jag vill se stjärnorna från Amsterdam. 

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. Så många platser jag skulle vilja se. Men vart är jag?

I en lägenhet i en förort utanför Stockholm. 

Men nån gång ska jag resa härifrån. Jag ska se stjärnorna från en annan stad, jag ska veta hur det känns att gå över gatorna i London. Jag ska se hur himlen ser ut på kvällen i Madrid och hur vattnet smakar i Amerika.

Jag ska iväg, förr eller senare. Och ja jag vet att det bara är en dröm, men ingen dröm är för stor.

Martin Luther King höll sig fast vid sin dröm.

Och jag ska defenitivt hålla mig fast vid min.

 

anonym

9 maj 2015 11:34

sjukt inspirerande inlägg!!!!!

livetenligtpeppis

9 maj 2015 11:36

tack tack tack!! Alltid kul att höra! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har ni också den människan i ert liv? Den människan som alltid ställer upp för dig, i alla lägen, oavsett vad. Den människan som aldrig någonsin har svikit dig eller vänt ryggen mot dig när du behöver henne som mest. Den människan som funnits där med...

Världens bästa katt och jag hälsar god morgon