Hej där.

Jag vet att det typ var hur länge som helst sedan jag bloggade, men än en gång är internetproblem ursäkten. 

Men nu är jag tillbaka och jag hoppas att det inte börjar krångla sig igen! 

Förra söndagen var jag med Jossan när hon tävlade sin ponny Curre i Norrtälje. Det var både LC:1 och LB:1 som stod på schemat, och att sno åt sig tredjeplatsen på LC:1, med 68,någonting% var ju inte illa!!

Och på LB gick det ju heller inte dåligt!! Delad sjundeplats. Världens största grattis till Jossan och Curre!!!!!!

Idag drog jag iväg mot stallet tidigt, då jag började jobba kl 8. Stallet på morgonen är bland de allra mysigaste platserna det finns att besöka! Det är så himla mysigt när man möter alla morgontrötta ponnysar med spetsade öron. Älskar det.

Nu har de dessutom börjat gå i gräshagarna, vilket är jättekul, men som dessvärre ligger lite längre bort än alla padockar...

Men att springa fram och tillbaka minst 42 gånger tidigt en söndagsmorgon med världens värme stickande innanför tröjan har väll ingen någonting emot?....

Hur jobbigt det än var blev man lika lycklig varenda gång de sprang iväg mot andra sidan hagarna. Bland det bästa som finns. 

Imorgon är det fotbollsmatch mellan lärare och elver, som ska beskådas av hela skolan. =jag tänker inte vara med då det är mer än 500 elever som går i min skola...

Hursomhelst är det obligatoriskt att titta och så skall det även bli detta år. 

På tisdag drar vi ut alla cyklar och tar en tur ned till Söderbysjön och grillar korv, min årskurs och våra lärare. Är både glad över detta val, men ändå inte faktiskt. Självklart ska det bli mysigt, och väldigt avslappnande då vi inte har några lektioner, men att sitta utomhus en hel dag med samma människor och inte ha någonstans att sitta för sig själv blir nog rätt jobbigt kan jag tänka mig. Fast vad vet jag? Det kanske blir en av mitt livs bästa dagar? Inte för att jag tror det men vi får väll se.

I torsdags frågade min kompis mig en rätt intressant fråga.

"När började du liksom digga musik så mycket?" frågade han. 

Alltså.

Inge aning. Den har väll alltid funnits där som någon slags bakgrundsmusik, som i en film.

Men nuförtiden känns det som om filmen har blivit till en musikal. En musikal som fyller ut alla tomrum mellan verkligenheten och mig. En musikal som alltid kommer spela sina vackra melodier och sjunga sina berörande texter. Den kommer aldrig ta slut, den kommer aldrig att lämna mig. Och det är nog därför jag håller den så kär.

För att den är föralltid. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har ni också den människan i ert liv? Den människan som alltid ställer upp för dig, i alla lägen, oavsett vad. Den människan som aldrig någonsin har svikit dig eller vänt ryggen mot dig när du behöver henne som mest. Den människan som funnits där med...

Världens bästa katt och jag hälsar god morgon