Du har alltid stått brevid mig. Sen dagis, sen igår. Allt du någonsin har gjort för mig är obetalbart. Du har alltid stöttat mig till 100%. Spelar ingen roll vad det var jag ville göra. Du stöttade mig ändå. 

Inte för att jag kommer ihåg så mycket från dagis, men jag minns att vi var fastklistrade i varandra redan första dagen. Det är nog det enda jag minns därifrån. Eller jaa, självklart minns jag ju alla bus vi hittade på, tex de gångerna då vi försökta rymma. eller den gången vi gick på toalletten SAMTIDIGT. Det var inte den smartaste idéen vi har haft, men alltså. Hur kul var inte det?

Något jag aldrig kommer glömma (även om jag får alzheimers) var den gången då jag härmade dig, och du tyckte att jag var så jävla pain in the ass så du puttade mig rakt in i dagisväggen och jag fick ett förbannat sår i skallen. (möjligtvis är det därför jag är lite wierd ibland...)

Jag kommer ihåg den dagen då jag ramlade på en fotboll (så klumpig som jag var) och du började skratta för att det såg så kul ut. Men sen kom hjältinnainstinkten och tog över och fort som attan sprang du bort till fröknarna och skrek och tjatde på dem att de skulle komma och hjälpa mig. Det är riktigt vänskap. Först garvar man, sen hjälper man. 

Jag kommer ihåg när vi började i 6:års, vi skulle sitta i en ring och lära varandras namn. Du och jag satt typ på varandra, så tajta hade vi blivit. Och haha det gör vi ju fortfarande. och för er som inte tror på mig nu, skit på er. Men fasen vad vi var tajta. Nu som då.

Jag har inget vidare minne så bilderna från då är inte så starka, men jag känner på mig att resten av 6:års och 1:an satt vi ungefär lika dant. 

Jag kommer ihåg från 2:an då vi började lära oss lite skrivstil och vi typ tävlade om vem som kunde läsa mest. Haha! Vi har alltid haft så konstiga tävlingar, du och jag. 

Och HAHAHAHA jag kommer ihåg den dagen då vi råkade reta upp Hampus lite väl mycket och han sa att han och resten av alla killarna skulle jaga oss efter lunch och vi skrattade och trodde inte på det. Men så kom de springandes runt hörnet och fasen vad rädda vi blev! Där kan man säga "In your face" på hög nivå haha! 

Eller den gånen då du råkade skrika typ Hallå bakom dörren och sedan vända dig om och Hampus, Axel och Kenny trodde att du skrek på dom och typ blev skitsura och började jaga oss uppför trapporna och vi sprang rakt in på första bästa tjejtoa och låste in oss. och så stod de utanför och skrek och sparkade på dörren. Usch vad läskigt det var haha! Fast eftersom att det var du och jag så löste det sig ju. det gör det ju alltid!

Något som jag minns väldigt tydligt var på idrotten i 4:an då vi behövde skilja på oss för att få jämna lag och vi grabbade tag i varandra och typ satte oss ned och bara "nej, inte oss" och Håkan sa "De två siamesiska tvillingarna är det ingen idé att ens försöka dela på." och han hade ju rätt. Vi hade aldrig släppt taget om varandra. och det har vi ännu inte gjort. och kommer heller aldrig att göra. 

De dagar då du gestade mitt landställe förra sommaren är dagar som jag aldrig kommer att glömma. Som när vi satt i bilen på ÖoB parkeringen och skrattade åt att du räknades som köttätare nr1. 

Som när vi gick till badplatsen första gången och du såg hästskit och du sa "Jädrar vilken blaja!".

Som när vi var på stranden hela dagen helt ensamma, tills det där paret kom...

Då kan vi snacka stelt.

Och den sången du gjorde när vi spelade badminton och som du sedan sjöng varje gång vi tog fram våra spelracket. Den låten var ju typ klassad för "Hits for kids". 

Eller den gången då vi satt på "Grillköket" nere vid färjorna och du åt hamburgare och pommes frites och jag åt varmkorv med pommes frites, och du sa "Kolla Petra, vi äter typ nästan exakt samma mat" hahahah det kommer jag aldrig glömma.

Minnena från Sundsvall är helt sjuka! Som när vi lekte kurragömma med Julia och Jack. Och när vi åkte i bakluckan tillbaka till huset, då hade du helblåa kläder på dig och jag hade helröda haha. Eller när vi campade och när vi var på drakborgen och äventyrsbadet. Det var så himla roligt!! #minnenförlivet

Något som betyder extremt mycket för mig är att du varje dag i hela 6:an stod upp för mig. Stod upp för det jag gjorde, för det jag sade. Försvarde mig intill det sista och lämnade aldrig min sida. 

Vi har ju alltid sagt "broder från en annan moder". Och tar man bort broder och sätter dit syster har man oss i ett nötskal. men du är ändå mer än min syster. Du är min andra halva. Någon som aldrig kommer kunna ersättas. Ibland måste jag nypa mig i armen för att förstå att du är verklig. För att förstå att ängeln brevid mig är här för att stanna. Min andra halva som alltid kommer sitta ihopklistrad vid min sida. 

Jag är otroligt tacksam för alla minnen vi har skapat tillsammans. Vissa är mer normala än andra, och vissa är ju helt sjuka! Men vad det än är för minnen vill jag alltid minnas dem, och det kommer jag nog att göra också. 

Nu är det sommar igen, och vi kommer kanske inte se varandra på ett tag. Ett långt tag skulle jag tro. Men även om vi är mil ifrån varandra så är du fortfarande min andra halva som går brevid mig dag ut och dag in. 

Jag älskar dig, bästa vän. TUSEN kramar till dig.

"We are best friends. Always remember that if you fall, I will pick you up.

After I finish laughing."

Mitt brev jag skrev rakt från hjärtat satte tydligen spår i hans hjärta också. 

Det leende som hans ansikte sprack upp i när han såg mig var bland det vackraste jag har sett. Det kan jag säga var lycka på hög nivå. 

När jag skrev brevet hade jag inte riktigt tänkt på vad jag skrev skulle betyda för honom. Jag skrev det rakt från hjärtat så för mig var det ju helt normala saker jag tänkt på hur länge som helst. Men för honom betydde det tydligen hur mycket som helst. Han hade blivit så rörd så att han hade gråtit när han läst det. Han blev så lycklig. 

Under världens längsta kram fick jag höra tusen saker som någon aldrig har sagt till mig tidigare. 

Att jag gjorde hans dag, att jag var underbar, att jag var bäst, att han blev otroligt glad när jag var glad och att det var underbart att se mig le. 

"Jag kommer sakna dig så mycket!" 

Den meningen fick och får mig att gråta som aldrig förr. 

Glädjetårarna rinner bara och de går inte att stoppa. 

Den här människan är värd världens bästa sommar och jag hoppas att han vet det.

Tusen kramar och kärlek till dig.

"För mig betyder du så otroligt mycket och om det inte vore för dig hade jag inte tagit mig hit. Du kom in i mitt liv med ett leende på läpparna och ett garv som får vem som helst på bättre humör.

Speciellt mig. 

Puss och kram. //Petra"