Igår träffade jag personen som jag saknat mest under hela jullovet. Personen som betyder allra mest för mig. Jag skulle aldrig ha klarat höstterminen utan din hjälp och ditt stöd. Aldrig! Så igår när jag såg dig släppte jag allt. Det var igår när jag såg dig som jag faktiskt insåg hur mycket jag hade saknat dig. Hur mycket jag hade saknat din röst, ditt skratt, ditt leende. Du var den första som sa "-Hej!" på riktigt. Och du var även den enda som sa att du hade saknat mig och att du var glad över att se mig. Din långa varma kram fick mig att inse varför jag fortfarande är kvar här. Jo, jag är kvar här för dig. För allt du är och för allt du inte är. Jag måste vara den allra lyckligaste människan i världen som har fått chansen att lära känna dig och vara din vän. Nu efter 1 år känner jag dig utan och innan, och jag är otroligt lycklig över att jag äntligen hittade någon som jag verkligen kan lita på. Nu vet jag vad din låga brinner för.

Min låga brinner för dig.